Hembygdsgården berättar
Här finns 23 samlade byggnader från 1500-talet och framåt.
Ljusdals Fornminnes- och Hembygdsförening var den första lokala hembydsförening i Hälsingland, den bildades redan år 1910 och firade 100 år på midsommardagen 2010.
Simanbogården (Restaurangen)
Man tror att huset byggdes på 1600-talets senare del och var då ett envåningshus. Under 1800-talets början byggdes den andra våningen till. Målade tak och väggar på nedre våningen är daterade till år 1758.
Övervåningens målningar är utförda av en Ljusdalskonstnär vars verk man finner på många håll i byggnaden, konstnären var verksam på 1830-talet.
Det mesta av de nuvarande målningarna är kopior utförda av målarmästare E L Eriksson som avmålade originalet. Originalmålningarna finns idag på Ljusdals museum.
År 1947 skulle gården säljas. Det var meningen att gården skulle rivas och säljas som ved men Hembygdsföreningen lyckades köpa huset som efter dokumentering togs ner och byggdes upp igen på Hembydsgården.
Per Arvids
Per Arvidsgården från sunnanås var den första byggnaden som flyttades till platsen år 1920.
Gården byggdes 1772 och byggdes då som en envånings parstuga för att sedan år 1791 byggas ut.
Vid ett besök i gården ser man först den för Ljusdal typiskt Gustavianska förstukvisten och farstun. Till höger kommer man till "stugan" det rum där man egentligen bodde. Där lagade man mat och åt, spann och slöjdade om vinterkvällarna samt sov om nätterna.
Möblerna var väggfasta säten, en väggfast säng, skåp med karhylla, bord och lösa säten. Spisen var av gjutjärn från Furudals bruk med egna initialer och årtal.
Taket är av handhyvlade brädor
De nuvarande väggmålningarna kom till efter flyttningen till Hembygdsgården.
Rummet på andra sidan farstun är ett rum för högtid och fest. Hälsingarna höll bröllop, begravningar och husförhör hemma på gården.
De nuvarande väggmålningarna är välgjorda kopior av gamla fotografier på originalmålningen.
Spisen med sin träomfattning runt eldstaden är mycket typiskt för bygden så kallade kistspisar.
En smal brant trappa leder till övre våningen med sängstugor där gästerna fick bo vid t.ex bröllop som kunde vara under många dagar.
Huset påbyggdes även på längden i båda ändar, till vänster ligger stallet med intilliggande dass, ju större hemma ju fler sittplatser skulle det finnas. Även här finns en brant trappa upp till drängkammaren.
I östra änden av huset fanns matbod och på övervåningen troligen en pigkammare. Det var vanligt att drängar och pigor sov i oeldade rum året om.
En kvinna som var piga på 1870-talet berättade hur håret kunde vara fastfruset på kudden om vintermorgnarna.
Utvändigt kläddes byggnaden med lockpanel 1811 och 1815 rödfärgades den.